Nu blåser morgonens . . .

. . .

Nu blåser morgonens första fläkt
de sömniga stjärnorna ut,

men ännu sover på kobbar och grund
både åda och grissla och trut.

Läs mera?

Och havet är lugnt . . .

. . .

Och havet är lugnt och oljigt blekt,
och skuggor skymma dess blick.

Det vilar så tungt,
det väcktes ej än av det vinddrag, som kom och gick.

Läs om lyrikern Tegengren?

Det bidar sin tid . . .

. . .

Det bidar sin tid. -
Den vaknande dag håller andan en flyktig stund,

medan ljuset breder sig solfjäderslikt
över himlens rodnande grund.

Läs om ljusets brott?

Det lever, det brister i . . .

. . .

Det lever, det brister i flammor ut,
det slungas som eldspjut över skyn.

På vingar, som drypa av skimrande guld
stiger soln över havets bryn.

Läs om valda lyriker?