Jacob Tegengren (1875-1956)
Sommarens följetong i Måleriskt ljusspel är en naturlig fortsättning på den vårliga följetongen Målerisk vårlyrik. Både lyrikern Tegengren och konstnären Bouguereau är bekanta från den våren 2005.
Augustisemestern är avklarad och vädrena i juli innan kan inte dokumenteras för minnet bättre än som i dikten När havet vaknar.
Läs om konstnären Bouguereau?
. . .
Nu blåser morgonens första fläkt
de sömniga stjärnorna ut,
men ännu sover på kobbar och grund
både åda och grissla och trut.
Läs mera?
. . .
Och havet är lugnt och oljigt blekt,
och skuggor skymma dess blick.
Det vilar så tungt,
det väcktes ej än av det vinddrag, som kom och gick.
Läs om lyrikern Tegengren?
. . .
Det bidar sin tid. -
Den vaknande dag håller andan en flyktig stund,
medan ljuset breder sig solfjäderslikt
över himlens rodnande grund.
Läs om ljusets brott?
. . .
Det lever, det brister i flammor ut,
det slungas som eldspjut över skyn.
På vingar, som drypa av skimrande guld
stiger soln över havets bryn.
Läs om valda lyriker?
. . .
Och djupet får glans;
i bländande prakt dränkas vaknande vatten och strand.
Var buske förbyts i ett flammande bål,
vart strå blir en fackla i brand.
Läs om finlandssvensk lyrik?
. . .
Och vitfågeln lyfter från kobbar och grund;
det fladdrar av vingar i skyn.
Sitt öga slår havet strålande upp
mot himlens oändlighetssyn.
Läs om romantisism?
