Änglarna lever alltså inte i tid och rum. Att de sedan kan visa sig på platser och i bestämda tider är något annat. En ängel kan koncentrera sitt medvetande till en viss plats, och på så sätt bli närvarande på jorden fastän de fortfarande är i Himlen. Genom att änglarna "kliver in" i rum-tiden "utifrån" kan de förflytta sig från en fysisk plats till en annan utan tidsåtgång och utan att behöva röra sig genom rummet.
Läs mera?
Änglarna tycks föredra att uppträda som stiliga, majestätiska unga män - möjligtvis därför att detta svarar mot våra fördomar om hur en imponerande gestalt ska se ut. Kvinnliga änglar finns trots allt, men de är få och svåra att hitta i litteraturen. En av dem är dock Sophia. Av några räknas hon som den "kvinnliga sidan" av Gud, som tillhandahåller visheten. Sophia betyder just "vishet".
Läs mera?
Antalet änglar är inte bestämt. Det är känt, ifrån Henoks Bok, att varje ärkeängel bestämmer över 15 miljoner änglar. Ärkeänglarna är fyra eller sju stycken, beroende på var man söker fakta, men de är aldrig fler. Och när man betänker att det utfördes en utrensning i Himmelen för ett antal år sen där ungefär en tredjedel av änglarna blev förvisade till helvetet, så inser man att helvetet inte heller är så litet.
Läs mera?
Barn ser oftare änglar med vingar än vuxna. Vuxnas änglar ser ut som vanliga personer eller syns inte alls, utan yttrar sig som "oförklarliga" krafter som räddar någon. Katakombmålningar skvallrar om att man från början avbildade änglar utan vingar. När kristendomen blev statsreligion på 300-talet övertog änglarna vingarna bl.a. från segergudinnan Victoria (Nike).
Läs mera?
Änglar uppträder ofta, men inte alltid, i mänsklig form. Bibeln berättar både om änglar som inte verkar se ut som mer än vanliga män, om sådana som trots sin mänskliga form "väcker uppmärksamhet" och om rent monstruösa varelser. Att döma av vittnesbörd från änglamöten, är det inte så att änglarna alltid har vingar eller glorior. Och de är inte lika bokmärkesänglarnas feta, könslösa små keruber.
Läs mera?
Tomtens julkalender 26.12.2004:
"Tomten", den elektronisk upplagan av bilderboken, Tomten - har nu publicerats i sin helhet i julkalendern. Svenska jultraditioner publiceras ända tills "Tjugondedag Knut" med pauser för den "Virtuella Änglagården" samt "Zodiaken och hälsan". Tredjedag Jul inleds med Änglar! Finns dom?
(Tomten - i julkalendern)
(Tradition - i julkalendern)
På julannandagen tog man igen skadan efter den stillsamma juldagen. Då började nämligen julgillena och julupptågen. Bland de senare intog Staffansgången, eller ritten, den främsta platsen. Eftersom ingen fick göra rent i ladugården på juldagen, var behovet stort när det åter blev tillåtet på julannandag. Denna dag var drängarna uppe i ottan för att mocka, en syssla som på annandagen fick något av glädje och fest över sig.
Läs mera?
På juldagens morgon steg man i äldre tider upp mycket tidigt för att man skulle hinna till julottan, som på många håll började redan klockan fyra på morgonen. Bodde man långt ifrån kyrkan blev det inte så mycket sömn den natten. Alla som kunde lämna huset skulle ta sig till julottan. Som regel åkte man släde, men många hade ju inte häst och vagn, utan blev tvungna att gå.
Läs mera?
Förr var julfriden en juridisk realitet som fanns inskriven landskapslagarna. Tidpunkten för dess inträde kunde dock variera. I Åbo stad utlyses julfriden under högtidliga former, ofta så att man efter kyrkourets tolvslag blåser fanfar, varefter julfridsplakatet läses upp. På landsbygden tillkännagavs julfriden förr genom klockringning klockan tolv den dag den lagstadgade julfriden inleddes.
Läs mera?
En av våra jultraditioner är att julpyssla. "Unga Fakta" är en knippe faktaböcker på nätet, här finns guldkornen du inte hittar någon annanstans! Här finns pysselsidor med flera spel, mobiler, faktabok m.m. Det finns massor av idéer på vad man kan göra. Pysselsidorna inspirerar till att göra saker själv, utan att det kostar så mycket. Kanske något att göra med barnbarnen? Eller plocka fram barnet i Dig!
Läs mera?
Julens myckna fläskmat - skinka, syltor, korvar, revbensspjäll o.s.v. - är en följd av att man under självhushållets tid året runt var hänvisad till rätter som var lagade av insaltat kött. För julhelgen brukade man emellertid vid höstens storslakt spara någon eller några grisar som slaktades före jul. Deras kött kunde under julen förtäras i färskt skick, vilket var en högt skattad delikatess.
Läs mera?
Brevkort, vykort och julkort är någonting vi haft i vårt land sedan slutet av 1800-talet. Jul-, nyårs- och gratulationskort grundar sig emellertid på en urgammal tradition. Vid tiden för Jesu födelse var det vanligt att romarna sände palmblad eller småpresenter till varandra vid nyår. Julkorten har alltså sin föregångare i nyårskort som man dock inte postade utan överlämnade i samband med nyårsvisiter.
Läs mera?
Julbocken är en av våra allra äldsta julsymboler och härstammar från förr i tiden då utklädningsupptåg var vanliga i ungdomens julfirande. En person klädde ut sig till bock, varpå man drog runt bland gårdarna och framförde ett enklare skådespel eller sjöng någon julbocksvisa samt agerade som en förmedlare av olika gåvor. Som belöning fick man mat eller dryck till gillen som hölls i mellandagarna.
Läs mera?
Seden att ge julklappar härstammar från de nyårsgåvor som är kända sedan antiken. Under medeltiden var det vanligt att barnen fick en present på S:t Nikolaus dag den 6 december. Om barnen varit duktiga fick de gåvor, annars fick de ris. Efter reformationen ändrade man tidpunkten att ge gåvor till själva julen. Det var säkert den allmänna givmildheten till jul som bidrog till att klappen blev julsed.
Läs mera?
I bondesamhället var advent en tid av lugn och samling inför den stundande julhelgen. Alltför bullrande och störande utearbete var under adventstiden förbjudna. Istället höll man sig till lugnare sysslor vid gården. Från början var adventstiden en sträng och allvarlig bot- och försakelseperiod, som också kallades "julfastan". Advent symboliserar för oss nedräkningen inför julens ankomst.
Läs mera?
Granen har hört samman med julen sedan väldigt länge. Den sågs som magisk långt innan den användes som symbol för att julen är inne. En gran kunde till exempel sättas på dynghögen för att fördriva allt ont. När granen kom in i husen var det först i form av små bordsgranar, granar i kruka eller granar upphängda i taket. Vid mitten av 1800-talet började man ha högre och ljusklädda granar.
Läs mera?
Jultomten som vi känner i Sverige-Finland idag är en hybrid av gårdstomten, Sankt Nikolaus och julbocken. Gårdstomten fick låna ut sitt namn och utseende plus seden med julgröten. Sankt Nikolaus bidrog med julklappsutdelningen. Den speciellt nordiska seden att någon i familjen klär ut sig med lösskägg och huva fanns långt före jultomten men då i julbockens gestalt.
Läs mera?
Tomtens julkalender 15.12.2004:
"Tomten" är en elektronisk upplaga av bilderboken, Tomten, som innehåller Viktor Rydbergs klassiska dikt om den gamle gårdstomtens bestyr i vinternatten hos gårdens djur och husbondfolket; boken är illustrerad med Harald Wibergs stämningsfulla teckningar av den månbelysta och snötäckta bondgården med alla dess invånare.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar på huvud och hätta --
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" --
slår som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
.
.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen --
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar vid båsen.
.
.
.
.
.
.
Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver.
.
.
.
.
.
.
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne.
.
.
.
.
.
.
.
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.
.
.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
inget må det förtrycka:
det är hans största lycka.
.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där han har bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg,
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
.
